Min mamma
När jag kom upp i inlägg nummer 200 skrev jag om min mormor, det var lite mer än ett år sen och nu tänkte jag berätta om den andra stora inspirationskällan i mitt liv- min mamma.
Liksom min mormor före henne så var min mamma ensamstående mamma och uppfostrade i stort sätt mig och min bror ensamma. Hon höll uppe ett hem samtidigt som hon arbetade heltid och tog hand om oss och fortfarande än idag så tar hon hand om oss och ser till vårt bästa. Detta gjorde ju att när vi var små så bakade vi mest med mormor och nu på senare åren så tror jag mamma uppskattar att jag gillar matlagning och bakning så mycket då hon kan komma undan det lite. Men hon gör riktigt grymma köttbullar och är en baddare på att göra lammstek- ni vet sån där som är riktigt indränkt i vitlök så att man riktigt osar i flera dagar efteråt.
För några år sedan hade hon nästan satt sin sista lammstek, trodde jag. Hon har i flera år haft problem med hjärtflimmer och fick som följd av detta en stroke, något som fortfarande på vissa sätt påverkar henne. Inte heller hjärtflimret ville ge sig och det ledde till slut att hon för drygt ett år sedan fick en pacemaker insatt och hon har långsamt blivit bättre. Men det var några jobbiga år och man inser att ens förälder inte kommer att finnas medför alltid.
Som singel som i stort sett har alla vänner levandes i förhållanden är det ibland svårt att hitta resesällskap och då har det blivit en del semestrat ihop (som bilden ovan som är ifrån Sitges i somras), vilket funkar då vi har samma intressen (springa i inrednings- och matbutiker) och båda gillar och uppskattar god mat. Det blir även en hel del restaurangbesök tillsammans här hemma (bl.a. ett kommande julbord på Trattorian en av mina få arbetsfria söndagar nu i december, jag som svurit på inga fler julbord efter Gondolen då jag gick som en fet pingvin längs med Skeppsbron för att jag var så mätt) och det roliga med henne är att hon vågar prova nytt.
Snart är det också jul, och då blir det inte nytt utan traditionella lettiska piroger som bakas varje år och som är ett arv efter mormor. Och snäll mamma som hon är så brukar hon göra en grisfri variant till mig. Så tack mamma, för att du är där och för att du tagit hand om oss så bra genom åren!
Liksom min mormor före henne så var min mamma ensamstående mamma och uppfostrade i stort sätt mig och min bror ensamma. Hon höll uppe ett hem samtidigt som hon arbetade heltid och tog hand om oss och fortfarande än idag så tar hon hand om oss och ser till vårt bästa. Detta gjorde ju att när vi var små så bakade vi mest med mormor och nu på senare åren så tror jag mamma uppskattar att jag gillar matlagning och bakning så mycket då hon kan komma undan det lite. Men hon gör riktigt grymma köttbullar och är en baddare på att göra lammstek- ni vet sån där som är riktigt indränkt i vitlök så att man riktigt osar i flera dagar efteråt.
För några år sedan hade hon nästan satt sin sista lammstek, trodde jag. Hon har i flera år haft problem med hjärtflimmer och fick som följd av detta en stroke, något som fortfarande på vissa sätt påverkar henne. Inte heller hjärtflimret ville ge sig och det ledde till slut att hon för drygt ett år sedan fick en pacemaker insatt och hon har långsamt blivit bättre. Men det var några jobbiga år och man inser att ens förälder inte kommer att finnas medför alltid.
Som singel som i stort sett har alla vänner levandes i förhållanden är det ibland svårt att hitta resesällskap och då har det blivit en del semestrat ihop (som bilden ovan som är ifrån Sitges i somras), vilket funkar då vi har samma intressen (springa i inrednings- och matbutiker) och båda gillar och uppskattar god mat. Det blir även en hel del restaurangbesök tillsammans här hemma (bl.a. ett kommande julbord på Trattorian en av mina få arbetsfria söndagar nu i december, jag som svurit på inga fler julbord efter Gondolen då jag gick som en fet pingvin längs med Skeppsbron för att jag var så mätt) och det roliga med henne är att hon vågar prova nytt.
Snart är det också jul, och då blir det inte nytt utan traditionella lettiska piroger som bakas varje år och som är ett arv efter mormor. Och snäll mamma som hon är så brukar hon göra en grisfri variant till mig. Så tack mamma, för att du är där och för att du tagit hand om oss så bra genom åren!
Hej Alexandra!
SvaraRaderaSå fint du skriver om din mamma! Såååå glad och rörd hon måste blivit när hon läste din text!
Eftersom jag träffat din mamma flera gånger så vet jag ju att hon är en mycket trevlig och mysig person.
Otäckt det där med stroken, tur att det gick bra.
Hälsa din rara mamma.
Kramar Anncathrine
Tack, men det var då det kom fram att hon nästan aldrig läser min blogg :) Men det här läste hon och blev jätteglad!!
RaderaSka hälsa henne från dig!
Kram