Postkodmiljonären- nu är det över
Och nu kan jag äntligen prata om det. Och det är så skönt för det har varit svårt att vara tyst och flera gånger har jag varit nära att försäga mig. Visst gick det bra?
Såhär i efterhand kan jag säga att jag var extremt nervös genom hela programmet, tittar man noga på mina händer så ser man att de skakar och i början var jag tvungen att sitta med båda fötterna mot marken då de skakade som asplöv. Åhh, vilken pärs!
Fastnade redan på en av de låga nivåerna, slickepott, vad säger man? Jag visste ju svaret och ser man mig så ser man att jag sitter och håller det fingret under hela frågan. Men blev så osäker (och tänkte att så enkelt kan det verkligen inte vara) och tänkte att om jag svarar fel blir jag rikspucko (ha ha ha) och får åka hem med noll kronor. Så lika bra att fråga publiken med en gång. Sen flög det på ganska bra, men onomatopoetiskt? Jag brukar hävda att jag är rätt bra på svenska ord men hade aldrig hört det och när jag valde livlinor i huvudet så tänkte jag två av mina livlinor och valde till slut Ingrid, och Stig. Världens bästa och roligaste livlinor :) Just då tänkte jag nog mer, det här är inte sant, det här händer inte, men så hysteriskt roligt. Var hembjuden till de på middag i förra veckan och de var hur gulliga och trevliga som helst och en del av förklaringen att det gick som det gick var att de knappt hade sett programmet innan och inte riktigt förstod att det gick på tid och jag vet själv, man får lätt hjärnsläpp under press. Det komiska är att de kunde svaret på frågan, liksom C som var den andra livlinan jag tänkte på men vi har nog enats om att det inte blivit lika bra tv.
Här kommer länken till samtalet om du missat eller bara vill ha ett gott skratt!!
Men sen flög det på ganska bra tycker jag, när klockan ljöd efter första programmet sa jag till N som tog hand om oss bakom scen och som är castingansvarig att kan jag inte frågan nu så kliver jag av då fallet varit alltför stort och jag stod där utan livlinor. Men sen flöt det på och både frågan om Pere- Lachaise och Sunset Boulevard frågan kunde jag svaret på redan innan alternativen kom.
Sen kom den sista frågan om folkmängd. Jag har efteråt funderat på om jag skulle ha chansat för jag valde mellan Belgien och Schweiz men insåg att jag aldrig varit helt säker (och nu chansade jag fel också) och det hade varit för överhemskt om jag förlorat så mycket pengar. Och det tog mig tre dagar innan jag kom ihåg att jag läst att Belgien är det folktätaste landet i hela Europa- lite seg i kolan.
Och haha, trodde ju att de skulle klippa bort det där med barn i Barcelona. Ha ha ha, folk lär väl tro att jag är helt galen!
Och vad ska jag nu göra med pengarna :) Tror många satte kaffet i halsen och råkade även chocka några i min nära omgivning (ibland är det intressant att det är lättare att berätta saker för helt främmande människor än de som står en närmast) men Köpenhamn kommer det att bli, men inte under det närmaste året. Nu hade jag tänkt spendera lite av pengarna för att resa, bl.a. lockar Barcelona igen och så är jag extremsugen på att åka till NY, gå på fantastiska caféer, museum (har alltid velat gå på MOMA), se en musikal (Fantomen eller Lejonkungen), shoppa och försöka få in i huvudet hur stort Central Park är. Ska även ta en trip till finaste vännen i London. Har även betalat av lite på studielånet och ska köpa en ny tv. Annars så kommer jag nog inte förändra så mycket. Kanske unna mig lite mer i vardagen (köpte bl.a. en vattenkanna från Hario igår som man har till att brygga kaffe) och har även köp lite extra julklappar i år.
Men det är en underlig känsla att titta på sig själv på tv, och man ser verkligen allt och låter jag verkligen sådär :) Snygg i håret var jag i alla fall och jag var verkligen glad hela tiden, för det var ju så himla kul. Sen har jag som motto att alltid försöka vara glad, men det är klart att även jag har haft mina motgångar och svåra stunder i livet, liksom alla. Och man har rätt att må dåligt men att man efter ett tag tar tag i det och försöker se det positiva i allt, för livet blir inte bättre om man hela tiden är negativ (även om jag ibland kan titulera mig som Sveriges mest positiva gnällare!).
Stort tack till min mamma som hängde med (hon har fått ett par fina örhängen som tack och kommer även att få hänga med till det stora äpplet) och till alla er andra som stöttat mig och som jag vet kommer att stötta mig i det som komma ska :) Att vara med på tv är verkligen bland det roligaste jag gjort, och inte själva, oj oj här syns jag men allt runt om och det trevliga produktionsteamet med N som tog så bra hand om oss, den supergulliga producenten L och så Rickard Sjöberg- jättetrevlig. Hoppas att både han och teamet hade lika roligt som jag!! Det är verkligen en "once in a lifetime thing" och då är det bara att tuta och köra och bara njuta av åkturen!
Tror det här spåret passar bra:
Och den här slänger jag in bara för att jag älskar den här artisten:
Såhär i efterhand kan jag säga att jag var extremt nervös genom hela programmet, tittar man noga på mina händer så ser man att de skakar och i början var jag tvungen att sitta med båda fötterna mot marken då de skakade som asplöv. Åhh, vilken pärs!
Fastnade redan på en av de låga nivåerna, slickepott, vad säger man? Jag visste ju svaret och ser man mig så ser man att jag sitter och håller det fingret under hela frågan. Men blev så osäker (och tänkte att så enkelt kan det verkligen inte vara) och tänkte att om jag svarar fel blir jag rikspucko (ha ha ha) och får åka hem med noll kronor. Så lika bra att fråga publiken med en gång. Sen flög det på ganska bra, men onomatopoetiskt? Jag brukar hävda att jag är rätt bra på svenska ord men hade aldrig hört det och när jag valde livlinor i huvudet så tänkte jag två av mina livlinor och valde till slut Ingrid, och Stig. Världens bästa och roligaste livlinor :) Just då tänkte jag nog mer, det här är inte sant, det här händer inte, men så hysteriskt roligt. Var hembjuden till de på middag i förra veckan och de var hur gulliga och trevliga som helst och en del av förklaringen att det gick som det gick var att de knappt hade sett programmet innan och inte riktigt förstod att det gick på tid och jag vet själv, man får lätt hjärnsläpp under press. Det komiska är att de kunde svaret på frågan, liksom C som var den andra livlinan jag tänkte på men vi har nog enats om att det inte blivit lika bra tv.
Här kommer länken till samtalet om du missat eller bara vill ha ett gott skratt!!
Men sen flög det på ganska bra tycker jag, när klockan ljöd efter första programmet sa jag till N som tog hand om oss bakom scen och som är castingansvarig att kan jag inte frågan nu så kliver jag av då fallet varit alltför stort och jag stod där utan livlinor. Men sen flöt det på och både frågan om Pere- Lachaise och Sunset Boulevard frågan kunde jag svaret på redan innan alternativen kom.
Sen kom den sista frågan om folkmängd. Jag har efteråt funderat på om jag skulle ha chansat för jag valde mellan Belgien och Schweiz men insåg att jag aldrig varit helt säker (och nu chansade jag fel också) och det hade varit för överhemskt om jag förlorat så mycket pengar. Och det tog mig tre dagar innan jag kom ihåg att jag läst att Belgien är det folktätaste landet i hela Europa- lite seg i kolan.
Och haha, trodde ju att de skulle klippa bort det där med barn i Barcelona. Ha ha ha, folk lär väl tro att jag är helt galen!
Och vad ska jag nu göra med pengarna :) Tror många satte kaffet i halsen och råkade även chocka några i min nära omgivning (ibland är det intressant att det är lättare att berätta saker för helt främmande människor än de som står en närmast) men Köpenhamn kommer det att bli, men inte under det närmaste året. Nu hade jag tänkt spendera lite av pengarna för att resa, bl.a. lockar Barcelona igen och så är jag extremsugen på att åka till NY, gå på fantastiska caféer, museum (har alltid velat gå på MOMA), se en musikal (Fantomen eller Lejonkungen), shoppa och försöka få in i huvudet hur stort Central Park är. Ska även ta en trip till finaste vännen i London. Har även betalat av lite på studielånet och ska köpa en ny tv. Annars så kommer jag nog inte förändra så mycket. Kanske unna mig lite mer i vardagen (köpte bl.a. en vattenkanna från Hario igår som man har till att brygga kaffe) och har även köp lite extra julklappar i år.
Men det är en underlig känsla att titta på sig själv på tv, och man ser verkligen allt och låter jag verkligen sådär :) Snygg i håret var jag i alla fall och jag var verkligen glad hela tiden, för det var ju så himla kul. Sen har jag som motto att alltid försöka vara glad, men det är klart att även jag har haft mina motgångar och svåra stunder i livet, liksom alla. Och man har rätt att må dåligt men att man efter ett tag tar tag i det och försöker se det positiva i allt, för livet blir inte bättre om man hela tiden är negativ (även om jag ibland kan titulera mig som Sveriges mest positiva gnällare!).
Stort tack till min mamma som hängde med (hon har fått ett par fina örhängen som tack och kommer även att få hänga med till det stora äpplet) och till alla er andra som stöttat mig och som jag vet kommer att stötta mig i det som komma ska :) Att vara med på tv är verkligen bland det roligaste jag gjort, och inte själva, oj oj här syns jag men allt runt om och det trevliga produktionsteamet med N som tog så bra hand om oss, den supergulliga producenten L och så Rickard Sjöberg- jättetrevlig. Hoppas att både han och teamet hade lika roligt som jag!! Det är verkligen en "once in a lifetime thing" och då är det bara att tuta och köra och bara njuta av åkturen!
Tror det här spåret passar bra:
Och den här slänger jag in bara för att jag älskar den här artisten:
Kommentarer
Skicka en kommentar