Burrata

Har fått den stora glädjen att sedan några veckor tillbaka arbeta extra i en ostbutik, och inte vilken butik som helst utan underbara Androuet som säljer farligt goda (främst franska) ostar. Inskolningen har bl.a. bestått av den ack så betyngande uppgiften att prova olika ostar (så hiiiiimla trist, verkligen...). Men det är så himla kul,men samtidigt ett stort ansvar att ge folk rätt råd om vad som passar och vad som inte passar ihop. En grej jag kan säga på en gång, använd inte salta kex till osten. Osten är så salt i sig att det är bättre att använda ett mer neutralt kex eller min personliga favorit- surdegsbröd som du antingen bakar själv (du hittar en massa recept här) eller köper på ett bra bageri!

Nu i helgen fick jag förmånen att prova en slags mozzarella- Burrata som blandats med grädde.

Burratan består av opastöriserad buffelmjölk, grädde, salt och löpe.

Och kommer fint förpackad. Och förpackningen behövs då osten är väldigt flytande. Jag fick tipset av min kollega att servera den (och det står ju även här i en skål och ringla över en fin olivolja och salta och peppra (peppar från kvarn är det klart bästa)). Den är jättesvår att skära upp då den som sagt är väldigt rinnig inuti.

Och sedan serveras med riktigt riktigt goda tomater. Jag hittade några fina svenska i affären igår och så hade jag två små körsbärstomater som mognat till på min balkong.

Hade jag varit lite mer företagsam så hade jag tagit kort på den när jag skar upp den, men den var så god att den bara försvann från tallriken. Från det mozzarellalika halvtjocka skalet till att vara otroligt krämig och len inuti så det bara rann ut på tallriken samtidigt som man kände den där tydliga syran. En mumsbit med burratan, tomaterna och oljan- fantastiskt!!! Risken nu är att man aldrig vill äta "vanlig" buffelmozzarella igen. Den här var verkligen en klass för sig!

Och för dig som blev sugen så finns det några stycken kvar, spring och köp och avnjut sedan en burratamiddag i veckan, lite vardagslyx är aldrig fel!