Mats- Eric Nilssons boken Saltad nota- Om matfusket- från gatukök till gourmetkrog
Phew, det där måste vara min längsta bloggtitel någonsin. Förra sommaren läste jag Mats- Eric Nilssons Hemlige kocken trilogi och fick upp ögonen för snusket med maten. Men, att jag själv tittar väldigt noga på innehållsförteckningen när jag är ute och handlar och gärna gör saker från grunden betyder inte att jag för den skullen har koll på den mat jag äter när jag går ut. Jag har ofta själv tänkt tanken vad som egentligen serveras varför jag var riktigt glad över att den här boken skulle komma (missa inte att Mats Eric Nilsson till hösten ger ut magasinet Hunger) så man kunde läsa lite mer. Och man blir ju mörkrädd!
Boken tar bl.a. upp hur restaurangbranschen har ändrats att maten bitvis har varit komplement till spriten (man skickade exempelvis under ransoneringstiden ut samma tallrik mat om och om igen- mysigt) och att det även tidigare fuskats med matvaror som att man istället för kanin haft i katt i frikassén (nästa Findusskandal?) och hur det idag fuskas med såser, med fisk och hur man med hjälp av färgämnen och aromer lurar konsumenterna att tro att de äter kvalité. Kan säga att jag är väldigt glad att jag inte äter pizza så ofta när man läser kapitlet om pizzaskinka och den ost de använder på. Hujedamej!
Nu tar han inte upp några svenska exempel (och jag tycker det är bra att han inte hänger ut någon, även om man är nyfiken) men han tar upp fusket på en av världens tidigare främsta restauranger (numera nedlagd) El Bulli där de i sökandet på det estetiska valde att använda tillsatser. Och ärligt, vad är godare än hederlig fisk med kokt potatis och vitvinssås? Måste man alltid konstla till det.
Några tips han ger i slutet av boken (ska inte dra alla då ni definitivt ska läsa den) är att man ska välja ställen med kort meny och att tänka på råvarans pris, kostar sjötunga med potatis 79 kronor, då är det definitivt inte sjötunga utan säkerligen den mer antiobiotikastinna pangiasiusen (herregud, hur stavas den, men den där frysta saken) som ligger på tallriken. Och kyckling, med tanke på att ekologisk kycklingfilé betingar på runt 300 kronor kilot så är det inte det du hittar på dagens lunch troligen. Boken innehåller i slutet även en lista över våra vanligaste snabbmatsställen och ingrediensförteckning över några av deras bästsäljare, man blir mörkrädd och ska aldrig mer känna mig sugen på en bulle från pressbyrån.
Läs boken!!!
Var ju också på hans författarträff på Akademibokhandeln i förra helgen, och fick ha mindre ångest när han hamnade bakom mig i kön på Wayne´s och jag köpte en muffins. Började i alla fall prata med honom och fick fram att jag gillade att han skrivit boken, den är viktig, då det är vi som konsumenter som måste börja ställa krav och framför allt börja ifrågasätta vad vi serveras när vi ä ute och äter.
Boken tar bl.a. upp hur restaurangbranschen har ändrats att maten bitvis har varit komplement till spriten (man skickade exempelvis under ransoneringstiden ut samma tallrik mat om och om igen- mysigt) och att det även tidigare fuskats med matvaror som att man istället för kanin haft i katt i frikassén (nästa Findusskandal?) och hur det idag fuskas med såser, med fisk och hur man med hjälp av färgämnen och aromer lurar konsumenterna att tro att de äter kvalité. Kan säga att jag är väldigt glad att jag inte äter pizza så ofta när man läser kapitlet om pizzaskinka och den ost de använder på. Hujedamej!
Nu tar han inte upp några svenska exempel (och jag tycker det är bra att han inte hänger ut någon, även om man är nyfiken) men han tar upp fusket på en av världens tidigare främsta restauranger (numera nedlagd) El Bulli där de i sökandet på det estetiska valde att använda tillsatser. Och ärligt, vad är godare än hederlig fisk med kokt potatis och vitvinssås? Måste man alltid konstla till det.
Några tips han ger i slutet av boken (ska inte dra alla då ni definitivt ska läsa den) är att man ska välja ställen med kort meny och att tänka på råvarans pris, kostar sjötunga med potatis 79 kronor, då är det definitivt inte sjötunga utan säkerligen den mer antiobiotikastinna pangiasiusen (herregud, hur stavas den, men den där frysta saken) som ligger på tallriken. Och kyckling, med tanke på att ekologisk kycklingfilé betingar på runt 300 kronor kilot så är det inte det du hittar på dagens lunch troligen. Boken innehåller i slutet även en lista över våra vanligaste snabbmatsställen och ingrediensförteckning över några av deras bästsäljare, man blir mörkrädd och ska aldrig mer känna mig sugen på en bulle från pressbyrån.
Läs boken!!!
Var ju också på hans författarträff på Akademibokhandeln i förra helgen, och fick ha mindre ångest när han hamnade bakom mig i kön på Wayne´s och jag köpte en muffins. Började i alla fall prata med honom och fick fram att jag gillade att han skrivit boken, den är viktig, då det är vi som konsumenter som måste börja ställa krav och framför allt börja ifrågasätta vad vi serveras när vi ä ute och äter.
Kommentarer
Skicka en kommentar