När man har ont om pengar...
...får man ibland istället vara hemma och avstå afterwork med kollegorna och istället ägna kvällen åt att handknåda en pavé. Efter veckans succé med durumpavén (jag ska uppdatera er om det i helgen) så ger jag mig återigen på den vanliga pavén som istället för durummjöl innehåller rågmjöl och är lite djupare i smaken. Det är också bra att baka bröd då man också sparar lite pengar på det, jag har alla ingredienser hemma och då är det bara att köra på!
Och jag som tyckte att ferdagsgympan var lite jobbig idag men det är ingenting emot vad det är att knåda för hand. Jag kan dock glädja mig med att allt det här brödbakandet kommer att ge riktigt snygga överarmar i sommar. Men skämt åsidan så måste jag tacka den anonyme kommenteraren för tipset om att handknåda, blir resultatet lika bra idag som det blev sist så kommer nog assistenten att få stå lite mer framöver.
Och jag som tyckte att ferdagsgympan var lite jobbig idag men det är ingenting emot vad det är att knåda för hand. Jag kan dock glädja mig med att allt det här brödbakandet kommer att ge riktigt snygga överarmar i sommar. Men skämt åsidan så måste jag tacka den anonyme kommenteraren för tipset om att handknåda, blir resultatet lika bra idag som det blev sist så kommer nog assistenten att få stå lite mer framöver.
Jag kanske inte har hängt med, men den 16:e pratade du om en durumpavé som du inte verkade vara supernöjd med, men du startade då en ny som vi skulle få veta något om "om två dagar", men runt den 18:e ser man inget om någon durumpavé, och nu ser det ut som att du var rätt nöjd med den och att vi får veta mer under helgen. Det vore jätteintressant att se lite av insidan av brödet om det kommer en rapport.
SvaraRaderaPavén (som är rätt rågig) är ett kletigare jobb att knåda, men den är på sätt och vis inte så känslig för hur hårt man knådar så man kan ta i lite. Durumpavén kan ha en tendens att spricka upp lite när man börjat se glutenbildningen i den, och då är det bra om man knådar i lite lugnare takt och känner in hur mycket den tål. Men du verkar ju ha lyckats rätt bra med det. Det blir jättespännande att se något av den.
Det är otroligt givande att knåda för hand, och inget ger så bra känsla för mjölet och hur det bildas en deg. Om jag ska lista några av de misstag jag har jobbat mig igenom så är det viktigt att inte vika degen (efter första dygnet) för omilt, och man bör försöka vara säker på att degen blivit uppvärmd och känns lite smidig innan man börjar töja och vika den, och man ska naturligtvis försöka undvika att vika in för mycket mjöl i degen, men samtidigt är det bra att ha bänken mjölad så att degen inte fastnar i bänken och går sönder av det skälet.
Jag måste också få säga att det är mer kärlek än ilska jag känner när jag knådar för hand. Det är inte så mycket av en kraftsport att knåda deg, utan det brukar snarare löna sig att känna in hur mycket behandling degen behöver för att "forma" sig på ett bra sätt. Försök "lyssna" på degen och känn av hur mycket av töjning och vikning den vill ha. Det finns framför allt ett stadium på slutet där det känns att degen får självförtroende och trivs med sig själv. Det betyder både att den slutar fastna i allt annat, och att den liksom ligger kvar med lite höjd när man släpper taget om den. Det mesta av höjden i degen kommer efter några timmar när jäsningen komit igång, men man kan känna det redan i slutet av knådningen.
Det börjar med mjöl, vatten och salt, och du ska ge den liv med dina händer, kärlek, omsorg, känsla, inspiration, och genom att lyssna in vad den behöver.
När du har full koll på hur man knådar en deg för hand så är chansen ganska stor att du kan använda en maskin som hjälp, men innan det blir inte resultatet lika bra.
Det inlägget är mitt dåliga samvete den här veckan, jag har helt enkelt inte hunnit. Skrivande för mig är lite som bakning, har man inte rätt känsla för det just då så kan det lätt falla platt som en pannkaka. Jag har t.o.m. hunnit med tre pavér den här veckan, en durum som jag blev jättenöjd med och sen två vanliga varav en som jag tog ut ur ugnen för bara en halvtimme sen och som jag också hoppas mycket på. Alla tre handknådade.
SvaraRaderaDet där med att vika in mjölet i degen är något jag försöker lära mig att undvika, den där "kanten" som bildas i brödet är trist, peciellt om brödet i övrigt är speciellt. Har du något knep där, ska man försöka "damma av" brödet innan eller är det bara något man får lära sig att undvika.
Måste nog hålla med, har märkt att brödet blir bättre om man själv mår bra. I måndags när jag gjorde den icke- rapporterade durumpavén var jag enormt harmonisk (det är vad en dags ledighet gör med en) och det brödet blev fantastiskt. Brödet idag är jag också riktigt nöjd med (har dock inte sett inkråmet än, men utsidan är jättefin och det var varken över- eller underjäst).
Nu känner jag mer att jag vill börja testa själv med att blanda mjölsorter på egen hand, kanske slänga in lite durum i baguetterna, testa med frukter och nöt i brödet. Det gäller att komma över den där första puckeln när man känner att allt bara känns omöjligt och allt misslyckas till att komma till punkten där man känner att yes- det här går. Nästa utmaning får bli att göra en vetedeg på surdeg, ska visst vara trixigt då sockret har en tendens att äta upp surdegen.
Men håll utkik, jag gör inlägget om durumpavén antingen ikväll eller imorgon. Ha en fortsatt trevlig söndag!